Textversion: Plugga Naturvetenskap – intervju med Christofer Ahlgren, policyhandläggare på EU-kommissionen

Om poddavsnittet

Lunds universitets podd "Plugga naturvetenskap" tidigare student i miljövetenskap och numera policyhandläggare på EU-kommissionen. Inspelningsdatum: 8 september 2024.

Medverkande:

• Hedda Thomson Ek, moderator och miljövetarstudent.
• Christofer Ahlgren, policyhandläggare på EU-kommissionen.

Intro:
Vad gör man som policyhandläggare på EU-kommissionen? Hur är det att bo i Bryssel? Och hur kommer man egentligen in i EU-maskineriet? Det ska du få höra om i dagens avsnitt av Plugga naturvetenskap.

Hedda: Välkomna tillbaka till podden Plugga Naturvetenskap, podden där du får lära dig mer om hur det är att studera naturvetenskapliga ämnen vid Lunds universitet.

I de här tre kommande avsnitten kommer vi inte bara få insikt om hur det är att studera naturvetenskap. Utan också få mer insyn i hur det är i arbetslivet, genom att få prata med flera alumner som har gått vidare med sina studier och nu är mitt uppe i arbetslivet.

Jag som modererar det här avsnittet heter Hedda Thomson Ek. Jag är själv en nyexaminerad student som har studerat miljövetenskap tidigare. Och just därför är jag extra glad att få presentera vår alumn och gäst i det här avsnittet: Christofer Ahlgren, välkommen hit.

Christofer: Hejsan, tackar tack. Kul att vara här.

Vad gör man som policy-handläggare på EU-kommissionens generaldirektorat för klimatfrågor?

Hedda: Jättehärligt. Och du Christofer, som jag förstår jobbar du som policyhandläggare på EU-kommissionens generaldirektorat. Stämmer det?

Christofer: Ja, precis. Generaldirektoratet för klimatfrågor.

Hedda: Vi kan väl bara börja i den änden. Generaldirektorat, det är ett svårt ord att säga. Vad gör man i den här rollen? Vad gör du för någonting?

Christofer: Precis, jag tror det kanske kommer från franskan eller någonting sånt där. Generaldirektoratet för klimatfrågor är i princip EU-kommissionen och EU:s version av miljödepartementet, så vi fungerar i princip som ett departement och vi arbetar tillsammans med medlemsländerna och tar fram olika lagförslag relaterade till klimatfrågor. Det kan vara allt ifrån hur vi jobbar med biståndsfrågor och att biståndsprojekt ska gå till klimatprojekt, men det kan även vara EU:s utsläppshandel eller krav på att bilar ska släppa ut mindre växthusgaser i framtiden. Så det är väldigt brett det vi jobbar med.

Hur var det att studera miljövetenskap vid Lunds universitet?

Hedda: Kul, det låter ju som jättespännande saker. Men hur hamnar man där? För du, precis som alla de andra alumnerna vid Lunds universitet, har studerat en gång i tiden. Var började din resa vid Lunds universitet?

Christofer: Jo, men precis som i ditt fall har jag en kandidatexamen i miljövetenskap vid Lunds universitet. Jag läste för vad som nu känns jättelänge sedan, från 2011 till 2014. Jag var egentligen bara i Lund de första två åren och var därefter utbytesstudent under det tredje och sista året.

Jag hade väldigt positiva erfarenheter från mina studier i Lund. Jag tyckte att utbildningen miljövetenskap var väldigt tvärvetenskaplig, vi läste ekologi, geologi, miljö, juridik, kemi, fysik och industriell miljöekonomi. Det faktum att man läste ett ämne i taget innebar också att man kunde fördjupa sig i ett ämne, medan man vid andra utbildningar och andra universitet ibland läser jättemånga olika kurser samtidigt, vilket innebär att man inte har den tiden att verkligen gå in på djupet och lära sig om ett ämne. Jag tyckte det var jättekul med den här blandningen av teoretiska och praktiska kurser.

Vi hade många exkursioner. När vi läste geologi så reste vi runt i nästan hela södra Sverige och hela Skåne för att verkligen besöka de olika typerna av ekosystem. När vi läste vattenvård så klampade vi runt i floder i gummistövlar för att mäta och se olika typer av floder och olika vattensystem, och hur de fungerar. Sist men inte minst, när vi läste industriell miljöekonomi fick vi jobba med ett låtsasföretag och se hur det är för privat sektor att jobba med miljöfrågor. Det var väldigt konkret. 

För min del tyckte jag att det var en väldigt naturlig fortsättning på gymnasiet då jag läste naturvetenskap på gymnasiet. Att det var en så naturlig fortsättning är ju verkligen så som universitetet ska vara. 

Under tredje året hade man mycket valbara kurser, vilket innebär att vi träffade studenter från många olika utbildningar. Det var verkligen en riktigt intressant och bred utbildning. 

Så började mina studier i alla fall.

Hedda: Gud, vad bra du säljer in det. Jag har ju själv gjort samma resa, men jag tänkte direkt att "wow det där vill jag göra". Hur kommer man in på det?

Christofer: Vi kan göra det en gång till.

Hedda: Precis, jag hoppar tillbaka in på en naturvetenskaplig utbildning. Jag håller med. Det är extra kul att höra eftersom jag har gått samma utbildning. Men sen kanske man ska hitta sin inriktning någonstans. Gjorde du det redan under kandidaten eller kom det senare?

Christofer: Jag läste en magisterexamen som var mer i strategiskt miljöarbete och miljöpolitik. Den läste jag i Storbritannien. Då innebar det att efter mina studier så sökte jag jobb både i Sverige och Storbritannien. Det blev bara av en slump att jag fick jobb först i Storbritannien och jobbade som miljökonsult. Det var lite kopplat till det du nämnde om att man specialiserar sig och riktar in sig på ett visst ämne. Jag gjorde det lite genom min kandidat och min magisteruppsats. Då valde jag att fokusera på hur städer och kommuner jobbar med sitt hållbarhetsarbete. Det är ett tips som jag skulle ge till studenter. När man väljer sin uppsats för kandidaten eller magisteruppsatsen – tänk på vad du är intresserad av och vad du skulle vilja jobba med i framtiden. Det är ett sätt att specialisera dig och kan göra att du sticker ut bland de andra studenterna. Det kan vara en jättebra inkörsport för framtida jobb.

Vägen från miljövetare ut i arbetslivet

Hedda: När du stod där med examen redo och hade examensbeviset i handen eller på posten. Vad var första steget för att bestämma dig för var du ville jobba och vad du ville jobba med?

Christofer: Det var nog nästan en slump baserat på där jag fick jobb först. I mitt fall, den konsultfirman som jag jobbade för i Storbritannien. De verkligen specialiserade sig på klimatfrågor.

Även om kandidatprogrammet i miljövetenskap och min magisteruppsats var ganska bred, jobbade vi med alla olika typer av miljöproblem. I och med att företaget som jag jobbade för var specialiserat på klimat så blev det nästan lite av en slump så att det var det som blev mitt fokus.

Efter att jag hade varit ett par år i Storbritannien kände jag att jag ville jobba lite mer internationellt. Under mina studier, bland annat i Lund, hade jag träffat andra studenter som hade gjort praktik vid EU-kommissionen i Bryssel. EU-kommissionen är en av de tre huvudinstitutionerna inom EU tillsammans med EU-parlamentet och Europeiska unionens råd. De tyckte det var jätteintressant så då testade jag att göra samma sak. Det var då jag först hamnade som praktikant på EU-kommissionens generaldirektorat för klimatfrågor, och hamnade då i enheten som jobbade med klimatanpassning. Då blev det lite att man verkligen fick lära sig att specialisera sig inom klimatanpassning helt plötsligt, för att det var där jag hamnade. Jag tror att det ibland verkligen är en slump var man hamnar, men så länge man är intresserad av att lära sig och testa nya saker så brukar det gå jättebra.

Vad finns för fördelar med att göra praktik?

Hedda: Det låter ju superspännande. Det är jättekul att höra just din erfarenhet som både har fått jobb direkt efter examen men på en konsultbyrå, men sedan också gjort praktik och kommit in på den vägen. Skulle du rekommendera det ena eller det andra om man ska söka sig till jobb eller till praktik efter examen?

Christofer: Jag tror att en praktik kan vara ett enkelt sätt att testa på olika typer av jobb. Framförallt om man är intresserad av en internationell karriär inom EU eller utomlands. Då är det ganska ofta så att organisationer har någon form av praktikplats som man söker först. När man väl har fått en fot genom dörren kan man söka en vanlig tjänst. Men i Sverige har vi kanske inte den vanan att ta lika många praktikanter på det sättet.

Jag lyssnade på ett par av era andra avsnitt här i Plugga naturvetenskap och har även hört att andra har nämnt samma sak – det svåraste kan vara att få första jobbet. Det är lite den här frustrationen att du får jobbet om du har erfarenhet. Men du har ingen erfarenhet, så du får inte första jobbet. Där kan en praktik vara ett jättebra sätt att få lite av den arbetslivserfarenheten. Eller att man skriver sin kandidat- eller masteruppsats tillsammans med ett företag eller en organisation. Eller att man praktiserar på en länsstyrelse eller en kommun. Även om det bara är ett par månaders arbetslivserfarenhet tror jag att det definitivt kan göra det enklare att få det där första jobbet.

Hur landar man en tjänst på EU-institutioner?

Hedda: Om man har gjort praktik och tänker att det här är jättespännande. Hur stor är möjligheten eller chansen att man blir anställd sen?

Christofer: Jo, jag tror nog att det är den enklaste vägen in om man vill jobba inom EU-kommissionen, parlamentet eller rådet – att göra praktik. Sen tror jag det är en blandning av att jobba väldigt hårt, men även att ha lite tur. För i slutändan krävs det att det finns någon form av ledig tjänst som möjliggör att man kan bli kvar. I mitt fall i princip att jag täckte upp för en mammaledighet i den enheten, klimatanpassningsenheten där jag gjorde praktik, vilket blev min möjlighet att bli kvar. Det brukar vara ganska många som söker de olika tjänsterna som utlyses, så det är definitivt hård konkurrens om jobben. Men är man duktig och visar framfötterna, och visar att man är ambitiös, så finns det definitivt möjligheter att bli kvar. 

Det finns tjänster som man kan söka genom EU-kommissionens hemsida, men ibland kan det vara väldigt hård konkurrens om de jobben. Då kan det vara bra att man i alla fall har några års erfarenhet. Om man kanske är precis färdigexaminerad eller verkligen vill testa på något riktigt nytt, så kan man definitivt söka den här praktiken – Bluebook-praktiken – det är fem månader med en betald praktik. Man får ett litet stipendium varje månad. Den utlyses två gånger om året. Man kan antingen börja i mars månad, fem månader framåt. Eller så kan man börja i oktober. Det finns utlyst på EU-kommissionens hemsida. Vanligtvis söker man sju eller åtta månader före. Så vill man läsa i oktober, då måste man söka redan på våren. Det kan vara bra att tänka på det redan nu, om man skulle vilja göra en sådan här praktik 2025, för då får man hålla koll redan nu på när man måste söka till den här praktiken. Det är ett jättebra sätt att verkligen få testa på hur det är att jobba för en internationell organisation som EU-kommissionen.

Vi har olika departement runt om i hela Europa. Vi jobbar med massor av olika frågor som bistånd, klimat, energi, miljöer. Det finns olika typer av byråer. Europeiska miljöbyrån som ligger i Köpenhamn, till exempel. Man måste inte heller jobba ifrån Bryssel. Alla de här olika kontoren finns runt om i hela Europa. Vill man jobba med hälsofrågor, till exempel, så ligger Europeiska smittskyddsinstitutet i Stockholm. Så det finns möjligheter att jobba för EU även i Stockholm eller Köpenhamn och så vidare. Dels att det finns praktik, det finns vanliga tjänster man kan söka, men även om någon som lyssnar på det här kanske redan idag jobbar på en myndighet, så finns det även möjlighet att vara sekunderad expert. Då man kan även bli utskickad av Sverige och komma till Bryssel.

Vanligtvis brukar det vara ditt departement hemma i Sverige som betalar din lön. Så i praktiken jobbar du fortfarande för Energimyndigheten, Jordbruksverket, Sida eller vilken organisation du jobbar för, men du är posterad i Bryssel och är den kontaktpunkten mellan de olika myndigheterna. Så det är också en möjlighet om man har kommit så pass långt i sitt arbetsliv.

Hedda: Så om man nu har tagit till sig dina tips, man sökte, kom in på en praktik. Vad har man då själv för möjligheter att styra över var man ska praktisera? Får man önska själv?

Christofer: Om man söker den här praktiken så ligger den ute ungefär som tjänster som man kan ansöka till som praktikant. Då brukar man kunna se en liten beskrivning, vilka typer av uppgifter man kan göra om man söker till en viss enhet eller ett visst direktorat. Sedan är det i princip så att man söker som ett jobb eller som en praktikant i den här enheten.

Vanligtvis får man göra en liten intervju och sedan, om man har tur, blir man antagen. Jag har för mig att det är ungefär 15 000 personer som söker och vi har ungefär 1000 platser. Men vi svenskar brukar vara väldigt duktiga på engelska och vi har ganska gott rykte inom EU:s institutioner. Så som svensk har man vanligtvis en liten fördel när man söker de här tjänsterna. Man behöver egentligen bara kunna svenska och engelska. Det är definitivt bra och meriterande om man läst tyska, franska eller spanska i gymnasiet. Det är jättebra, men du måste bara kunna engelska.

Hedda: Skönt, så man måste inte sätta sig och råplugga in ett helt språk för att ta sig till praktikplatsen.

Christofer: Nej, precis. Du behöver inte repetera franska grammatiken från gymnasiet.

Hedda: Skönt, vad bra. Då slänger jag ut tyskaboken nu direkt. När man väl har tagit sig till arbetsplatsen, hur ser det ut där? Vilka är det som jobbar där? Vilka är dina kollegor?

Christofer: Det är väldigt brett, även för mig som jobbar på vårt miljö- och klimatdepartement. Vi hade faktiskt ett möte med alla i hela mitt direktorat. Vi var ungefär 50-60 personer och ombads att ställa oss tillsammans med andra personer som har en liknande utbildning som oss. I slutändan, av 50-60 kollegor, så var det bara tre som var miljövetare. Jättemånga andra är jurister, ekonomer, samhällsvetare. Det är väldigt brett.

Oavsett vad man har läst, till exempel naturvetenskap eller liknande, så finns det någon roll som man kan fylla inom de här olika departementen. Man måste inte vara jättespecialiserad på ett visst ämne för att jobba inom ett visst departement. Alla typer av människor med alla olika typer av bakgrunder behövs.

Hur har miljövetarutbildningen varit till hjälp i rollen som policy-handläggare?

Christofer: Det är kanske något som jag känner med miljövetarutbildningen, att jag tycker att den ändå har förberett mig ganska bra för det jobbet jag har idag. Även det att jag pluggade naturvetenskap. Vi jobbar med olika typer av växthusgaser, inte bara med koldioxid och metan, utan även andra gaser som freoner och andra som är tusentals gånger starkare än koldioxid.

Det faktum att jag läste miljökemi i Lund kan hjälpa en att förstå lite varför vi jobbar med vissa av de här problemen. Eller som nu då, att jag jobbar med klimatfinanser och även finansieringen av klimatteknologier som vindkraft, solceller och så vidare. Jag har i alla fall en grundläggande förståelse av hur en solcell fungerar, mer eller mindre. Det kommer jag ihåg från labbarna när vi läste miljöfysik i Lund. Även om man kanske inte blev en expert på alla de här olika ämnena så har man ändå en grundläggande förståelse som naturvetare. Att man kan hänga med i många konversationer, även om de är lite utanför ens direkta kunskapsområde.

Hedda: Skönt att höra. Jag tycker att när man tog examen så kändes det som att man kunde lite om allt, men kanske inte riktigt någonting på djupet. Men det är en bra egenskap att kunna ha när man jobbar där.

Christofer: Det kan vara underskattat att vara generalist ibland tror jag.

Hur lätt är det att byta jobb inom EU-kommissionen?

Hedda: Hur ser möjligheterna ut att kunna byta mellan olika positioner? Det låter som att du har jobbat inom en hel del olika projekt och ämnen där.

Christofer: Precis. Inom EU-kommissionen har jag även jobbat för departementet med utvecklingsbistånd, så i princip EU-kommissionens motsvarighet till Sida som vi har i Sverige. Men jag har även jobbat med strukturella reformer, så den typen av EU-bistånd som EU-kommissionen gav till Grekland efter finanskrisen. Att den typen av stöd för att genomdriva reformer nu finns tillgängligt för alla EU:s medlemsländer, om det är någonting som landet vill förändra i sättet de arbetar. Det kan vara jordbruksfrågor eller hur man ger tillstånd för vindkraft eller liknande, så kan EU-kommissionen jobba med de frågorna tillsammans med dem. Så även inom EU-kommissionen har jag hoppat runt på olika departement.

Och det är verkligen någonting som rekommenderas och man har stora möjligheter att göra det. Jag tror att det nog är lättare att göra det inom EU än vad det är i Sverige – att hoppa från en myndighet till ett annat departement. Det är nog enklare inom EU att byta tjänst.

Hedda: Hur ser det ut med vardagsgörandet på jobbet? Får du jobba hemifrån eller är det några bra förmåner som du tycker att du har när man jobbar för EU-kommissionen?

Christofer: Jag skulle nog säga att EU-kommissionen verkligen har förändrats och blivit en betydligt mer modernare organisation bara de senaste 6-7 åren som jag har jobbat där. Till exempel har vi nu möjlighet att jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan om vi vill göra det. Men även att de vet att nästan alla som jobbar för EU-kommissionen, vi har ju våra hemländer och våra familjer och föräldrar och släktingar i våra hemländer, så vi har även möjligheten att, i alla fall två veckor om året, åka tillbaka till Sverige och jobba från Sverige för att enklare kunna vara tillsammans med sina föräldrar, sin släkt och sin familj.

Utöver det så är det verkligen så att ingen dag är den andra lik. Det känns som att man alltid jobbar med nya saker. Det kan vara allt ifrån att, i mitt fall, att jag jobbar med biståndsfrågor med FN:s klimatförhandling. Nästan varje vecka så jobbar du med medlemsländerna och ser hur du jobbar med Stockholm och de olika huvudstäderna för att försöka koordinera vad EU:s medlemsländer ska göra inför klimatförhandlingarna.

Eller så jobbar du då med EU-kommissionens version av Sida med de här biståndsfrågorna för att se om de har kommit på ett nytt projekt som de vill göra i något land i Afrika eller i någon annan region. Och så får du ge spetskompetens och råd om hur de projekten kan utvecklas bättre för att pengarna ska användas på rätt sätt. Så det är verkligen så att ingen dag är den andra lik.

Hedda: Det låter verkligen som att du är mitt i händelsernas centrum där allting händer. Känns det så?

Christofer: Ibland, men ibland nästan för mycket tror jag.

Hedda: Det låter som väldigt många saker att hålla koll på. Till och med för en miljövetare som är van vid att ha många bollar i luften så låter det som väldigt mycket kompetens man måste få utvecklas otroligt när man är där i sin position.

Hur är det att bo i Bryssel?

Hedda: Hur är det i Bryssel då? Trivs du där eller har du tankar på att komma tillbaka till Sverige någon gång?

Christofer: Jag trivs jättebra. Jag tror det är lite så också att om man flyttar till Bryssel så är det lätt att bli fast. Även i enheten där jag jobbar, vi är väl kanske tolv personer och jag tror att vi har nio eller tio olika nationaliteter bara i den lilla enheten där jag jobbar. Det är en så pass fantastisk internationell miljö med jättetrevliga, välutbildade, ambitiösa och intressanta kollegor. Jag tror min plan är att stanna i Bryssel, för jag trivs jättebra. Bryssel kanske inte är den första staden i världen som man tänker på.

Vart vill jag flytta? Till och med när man läst färdigt på gymnasiet så då vill alla flytta till London, Paris, New York, Sydney, eller någonting sånt där. Bryssel är faktiskt fantastiskt på jättemånga sätt. Det är verkligen en blandning av det som man är van vid från Sverige och Nordeuropa, men det är ändå lite mer kontinentalt och du har verkligen människor från hela världen där. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här i Bryssel, men är här nu och har varit i snart sju år och trivs fantastiskt.

Hedda: Kul! Jobbar alla i EU eller inom EU-kommissionen i Bryssel eller finns det folk som jobbar med annat också?

Christofer: Det är lite som Washington DC eller New York i miniatyr. Alla jobbar inte inom EU eller EU-kommissionen. EU-kommissionen är faktiskt en ganska liten organisation. Den är mindre än många tror. Förutom EU-kommissionen så har du EU-parlamentet som vi väljer våra EU-parlamentariker till. Sen har du Europeiska unionens råd där de ministrarna och statsministern möts. Men även att NATO:s huvudkvarter ligger här i Bryssel. Så nu när Sverige är med i NATO så är det många svenskar som kommer dit för att jobba på NATO:s högkvarter. Även många av FN:s olika organ har kontor här i Bryssel. Jag tror att efter Washington DC är Bryssel den staden i världen med näst flest ambassader. Så du har verkligen människor från hela världen där.

Hedda: Wow, vilket internationellt hub.

Hur ser balansen ut mellan jobb och fritid?

Hedda: Hur ser det ut med balansen mellan det personliga livet och arbetslivet? Måste man jobba väldigt sent? Förväntas det att man jobbar mycket övertid eller kan man ha ett normalt liv utanför jobbet också?

Christofer: Jag skulle definitivt säga att man kan ha ett normalt liv. Det är kanske lite annorlunda än vad man skulle vara van vid i Sverige. Så till exempel i Sverige är det många på kontor och olika myndigheter som börjar ganska tidigt på dagarna. Man kanske börjar halv åtta eller åtta på morgonen och slutar ganska tidigt. Du kanske slutar fyra, fem på eftermiddagen. Inom EU-institutioner är det kanske lite mer kontinental arbetsmiljö. Då är det många kollegor som kanske börjar nio på morgonen och slutar sex på kvällen. Men du kan verkligen se att det inte finns en arbetskultur som alla måste anpassa sig till. Du får i princip komma när du vill på morgonen.

Ibland ser du många svenska kollegor som dimper in runt 8.00-8.30 på morgonen. Och så kan du kanske ha vissa italienska kollegor som kommer 9.00-9.30 och sedan senare, och så jobbar de längre på kvällen för att det är det som de är vana vid hemifrån.

Överlag har du verkligen möjligheten att ha ett personligt liv och familj utanför. I Bryssel finns det även de så kallade Europeiska skolorna, så det finns även möjlighet om man har barn, om man har kommit så pass långt, så kan dina barn läsa till exempel i den svenska sektionen. De följer i princip samma studier som de skulle göra i Sverige. Så om man i framtiden väljer att man vill flytta tillbaka till Sverige igen så kan barnen direkt gå rätt in i den svenska skolan igen.

Hur ser du på din framtid?

Hedda: Och hur ser det ut för dig själv nu de kommande åren? Vart vill du ta vägen någonstans?

Christofer: Nej, men jag trivs jättebra där jag är nu. Jag är miljöarbetare och har läst strategiskt miljöarbete och miljöpolitik. Så jag är ju ingen finansexpert eller ekonom på något sätt. Jag lär mig fortfarande enormt mycket på den enheten där jag är nu. Och jag deltar även i FN:s klimatförhandlingar, så nu ska vi till COP29 i Baku i Azerbajdzjan här om ett par månader. Så det är det vi håller på och förbereder oss för nu då med klimatförhandlingarna. Det är någonting som jag kommer fortsätta att jobba med de kommande åren.

Christofers tips till lyssnarna

Hedda: Superspännande. Är det något annat som du vill skicka med lyssnarna eller som du har tänkt på som vi inte har avhandlat än?

Christofer: Jag skulle också säga att om man vill jobba med internationella frågor eller jobba med EU så finns det även möjlighet att göra det, precis som du nämnde, ifrån Sverige. Så även om du jobbar på en svensk myndighet till exempel eller ett svenskt företag så finns det möjlighet att jobba internationellt. Om man jobbar inom energimyndigheten eller miljödepartement och så vidare så har de även sina kollegor som de skickar till de olika EU-mötena om miljö och klimat, eller som de skickar till FN:s klimatförhandlingar och så vidare, som vi jobbar jättetätt med, som jag är i kontakt med varje vecka.

Så det är också ett sätt att jobba med stora internationella och intressanta frågor, även om man fortfarande vill vara kvar i Sverige. Man måste inte flytta utomlands om man vill ha en internationell karriär. 

Hedda: Det låter som goda möjligheter överallt och mycket spännande arbete. Tack så jättemycket Christoffer för att du ville dela med dig av allting och dela en så positiv bild av vad man kan göra här i studion.

Christofer: Tack själv!